Återhämtning

Jaha, vad händer nu då? Det stora tränings- & tävlingsmålet för detta år är avslutat. Jag är stolt över mig själv. Inte bara för det fina resultatet på Swedeman, utan också för att jag inte utsatte min kropp för dumheter på Celtman, utan avbröt. Jag har varit noggrann med att ta hand om frakturen i foten, lyssnat på kroppen i sin helhet & tränat därefter. Allt har gett mig erfarenheter som jag kommer att bära med mig till framtida äventyr.

Nu kommer det en period på någon månad där jag inte kommer att träna så målinriktat. Kroppen & knoppen måste landa. Återhämtning är en viktig del i processen att utvecklas, både fysiskt & mentalt

.

Dock ska jag inom kort börja simma för A-K Lundin & simcoachen, så där blir det läxor att bita tag i med en gång. Ska bli najs & eftersom jag egentligen inte gillar att simma så får jag nu en extra push att hoppa i vattnet. Får se om hon även kan trolla fram lite mer fart hos mig.

Jag är en person som inte tävlar så mycket, vet inte riktigt varför, men har liksom inte riktigt suget efter det. Men det är väldigt kul när jag väl gör det. Lite kan ha att göra med att jag har prestationsångest & när den kommer försvinner hela glädjen. & glädje är ju det jag vill känna. Det har blivit mycket bättre med åren, men det är fortfarande en liten belastning.

Jag är en person som gillar utmaningar & äventyr. Gärna långt & länge, men det behöver inte vara i tävlingssammanhang. Jag har haft en härlig fysisk utvecklingskurva de senaste åren & det är för att jag har fått hjälp med att tro på mig själv rent idrottsligt. Vill & kommer aldrig bli någon elitsatsande idrottare, men det är alltid kul att se framsteg med de förutsättningar som ges.

Har funderat lite på det här med min prestationsångest och kommit på en sak om mig själv & hur jag jobbar aktivt med att inte få det. För det första så handlar det om att radera tankar som handlar om vad jag tror omvärlden tycker & tänker om mig. Sedan har jag märkt att jag mår väldigt bra av att träna målmedvetet, att se utvecklingskurvan & sedan veta hur bra jag kan prestera. Detta har hjälpt mig. Jag kan då sätta upp mål utefter min egen kapacitet & sedan är det bara yttre faktorer som kan påverka resultatet negativt. Jag kan alltså inte göra mer än vad jag kan & det är jag sedan väldigt nöjd med.

Under tiden jag utför ett äventyr släpper alltid prestationsångesten, då kan jag ju ändå inte göra något annat än mitt bästa. Känner jag mig pigg & fräsch kan jag utmana konkurrenterna med att jaga, dock har jag inte den där sista gnistan att ta ut mig totalt. Kanske något jag borde träna på nu när jag nästa år ska tampas med riktigt grymma atleter på Norseman. 

Att återhämta sig & njuta av sin prestation, det är som sagt viktigt. Återhämta mig har jag lärt mig att göra. Lyssnar på kroppens signaler & skäms inte för att ligga på soffan & bara vara. Dock har jag ibland svårt att förstå att prestationen jag gjort är något speciellt, så även denna gång. Har varit mycket andra tankar som tagit över, men har nu efter snart två veckor börjat förstå att det jag gjorde där i Åre var en ganska bra insats.

Hur återhämtar man sig bäst då, det kan såklart vara lite olika beroende på hur kroppen mår & om det finns skav eller skador att ta hand om. Men att få lite massage, rulla på foamrollers & lulla runt i skog & natur är ju helt fantastiskt.

Inga krav, inga måsten. Det tar jag lite längre fram & bara för att jag vill.