Att behålla motivationen uppe.

Jag brukar ofta få frågan hur jag kan ha så mycket energi till allt. Och vad svarar man på det? Jag är född sån?! Det är helt underbart att ha energi och för mig fylls energin på när jag får dela med mig, vara bland människor jag mår bra av och inte minst när jag får vara aktiv, helst ute i naturen.

Min energi är något jag vill vara mån om och ta tillvara på. Jag är jag & försvinner energin så blir jag någon helt annan.

Mitt intresse för lite mer utmanande äventyr kom för ca 6 år sedan. Tävlar väldigt sällan, men när jag väl hittar något som verkar kul, då ger jag mycket av min själ till det jag ska ta mig an. Därav Celtman som går av stapeln den 16 juni i år.

När jag började med mina äventyr var min lille Lucas bara 2 år och han har sedan dess alltid följt mig. Att få barn ska inte vara något hinder till träning (även om man får anpassa sig lite mer) och man ska verkligen inte känna sig dum för att man tar sig tid till att träna. Mår du bra, så mår barnet bra.

När Lucas varit liten hängde han glatt med i vagnen när jag sprang och nu när han har blivit större cyklar han mer än gärna med mig när jag springer. Han har nu själv skapat ett intresse för idrott och jag känner mig stolt som förälder över detta.

Att hålla motivationen uppe kan ibland vara svårt (även för mig) och när detta händer så är det oftast något som är fel eller helt enkelt precis enligt plan. Något som kan vara fel är att man inte är tillfreds i livet och är det enligt plan är det för att man förhoppningsvis bara är nertränad för det ändamålet man tränar.

Och det är just när man är nertränad man inte får ge upp, (ofta då som motivationen försvinner) utan det är då man får försöka bita ihop och fantisera om hur bra det kommer att bli när man når toppformen. Och förhoppningsvis når man toppformen precis på dagen D.

Jag har varit nertränad ett bra tag nu, ett tag låg jag precis på gränsen till att tycka att det jag egentligen älskar mest av allt vara världens mest tråkigaste sak.

Men nu, som jag skrev i förra inlägget ska jag börja lätta mer på träningen och det gör att toppningen har påbörjats. Musklerna får vila mer och fylls på med energi.

Har ju fått koncentrera träningen till cykel och simning senaste tiden eftersom jag fick en fraktur i vänsterfoten för snart 7 veckor sedan. Och jag har faktiskt aldrig känt mig så stark och snabb i dessa grenar som nu. Får tacka A-K Lundin och Simcoachen för utvecklingen i simningen. Teknikträning och finjusteringar kan göra mycket för att få till det, t.o.m tycka att det är lite kul att simma. http://www.simcoachen.se/

Just idag har jag hunnit med en härlig simtur på 2.5 km i Delsjön, samt 32 km cykel runt omkring i Lerum. Kort cykelpass som startade med en seg kropp, (förmodligen värmen), men styrkan växte sakta fram och jag kunde hålla ett snitt på 34 km/tim visade det sig när jag stängde av klockan när jag kom hem. Kanon ju, helt platt bana var det ju ändå inte.

Ut och njut och gör sånt som du mår bra av.